Det är bara inbillning

Det enda hon kom ihåg när hon vaknade var att hon hade brutit ihop på något sätt. Allra först hade hon trott att hon var hemma, men så fort hon öppnat ögonen, insåg hon att hon låg på sjukhus. Hon kunde inte komma ihåg hur hon hamnat där. Vad var det som hade utlöst alltihop? Hon kunde inte minnas. Hennes pojkvän? Det kanske var inbillning. Hon hoppades att det var inbillning. Hela hennes liv hade hennes mamma sagt att allting hon kände var inbillning.

Som barn hade hon sett saker, saker som mamman inte såg. Inte förrän hon själv blivit vuxen hade hon förstått vad det var hon såg, men mamman hade avfärdat det som inbillning och inte tagit hennes rädsla på allvar. Hon stängde av.

När hon var orolig och stressad inför någon uppgift i skolan, sa mamman att det var inbillning, och hon stängde av.

Hon blev väldigt ledsen när hennes föräldrar grälade. Det hände ganska ofta, och det var alltid mamman som startade grälen. Det var inbillning, sa mamman. Hon stängde av.

Storebror lät henne gå tio meter efter på väg till bion för att han skulle slippa bli sedd med lillasyster, och hon blev både arg och sårad. Då fick hon också höra att det var inbillning, och hon stängde av.

Hon hade stängt av sina känslor i så många år att hon till slut inte visste vem hon var eller vad hon kände. Så fort hon hade en tanke eller en känsla avfärdade hon den med att den var fel. Det var inbillning bara. Hon hamnade vilse i livet därför att hon aldrig visste om en känsla var sann eller inte, och hon blev sin egen grymmaste mobbare. Hon trodde inte att hon förtjänade någonting som var bra, därför att hela hon var fel.

Till slut hade hon träffat världens mest fantastiska kille som älskade henne precis som hon var. Han hade uppmuntrat henne till att vara sig själv, att våga lita mer på sig själv och att våga känna det hon kände. Att våga vara arg på sin mamma för den djupa prägel hon satt på henne.

Vad var det som hade hänt? Var han…? Han fick inte! Det fick inte vara sant! Det måste vara inbillning! Den här gången ville hon att det skulle vara inbillning.

Inspirerad av Skrivpuff: Inbillning

Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!

Sorg

Annonser

6 reaktioner på ”Det är bara inbillning

  1. Tänkvärt skrivet och ett ämne som nog många finner igenkännande!
    Avstängning hindrar en människa att växa i sig själv, men när människan väl öppnar upp så står dörren öppen för evigt och vi växer fort ikapp…. 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s