Gamla saker

Ju äldre hon blev, desto mer förkärlek fick hon för gamla saker. Kanske inte direkt för saker som hon själv köpt och som åldrades i hennes egen takt, utan snarare för saker som var äldre än hon. Det var som om hon behövde gräva ner rötterna djupare och djupare bakåt i tiden ju äldre hon själv blev. Var det någon form av åldersnoja kanske? Eller var det för att hon alltid känt sig så historielös och så rotlös? Hon funderade över om det var någon sorts magiskt tro på odödlighet. Om hon köpte gamla saker och tog vara på dem, såg till att de överlevde, kunde hon köpa sig odödlighet då? Ju mer hon grubblade, desto knäppare kände hon sig. Var andra människor i hennes ålder så här stolliga?

Demens kunde det ju i alla fall inte vara, för hon kunde inte glömma bort att hon höll på att bli gammal. Och hon längtade definitivt inte tillbaka till sitt barndomshem. Det hon längtade efter var de första åren efter att hon flyttat hemifrån, när hon var drygt 20 år och hade hela sin framtid framför sig. Precis som början på våren är den bästa tiden på året, när man har hela våren och sommaren framför sig. Då hade hon haft så mycket hopp. Nu däremot kände hon sig som slutet på hösten, hopplös, då hela den kalla långa vintern ligger framför en. När bladen vissnat och fallit ner på den regnkladdiga marken. Hon kände knappt igen sig själv i spegeln längre.

Inspirerad av Skrivpuff: Gamla

Dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Här kan du skriva när du vill, hur ofta du vill!