Satsa på dig själv

Lars ansåg att hela satsa-på-dig-själv-trenden var det som fått hela samhället att gå överstyr på senare år. Det hade börjat på 80-talet med ”älska dig själv” och ”satsa på dig själv”.  Senare hade den falska positivismen kommit och med den människor som gnällde över att andra ”klagade”, d v s de berättade bara som det var, men positivistmänniskorna stod inte ut med att höra det de kallade ”negativitet”, trots att det bara vara ett sätt att söka stöd hos varandra. Nej, Lars menade att de riktigt negativa människorna var de som alltid klagade över att folk ”gnällde” som de sa. ”Ta av dig offerkoftan!”, ”Ryck upp dig!” och ”Se det positivt!” var också sådant de sa, medan alla runt omkring dem bara mådde sämre och sämre.

När hans fru nyss hade dött i cancer hade många – alltför många – sagt till honom: ”Se de positivt! Nu får hon i alla fall slippa plågan.” Det är väl klart att han inte ville att hon skulle plågas, men både han och hon hade ju velat att de skulle få fortsätta sina liv tillsammans – de hade ju nästan halva livet kvar. Menade de verkligen att han skulle känna tacksamhet för att hans fru var död? Deras resonemang blev helt bisarra, tyckte Lars själv. Nu kan du äntligen ”Satsa på dig själv!” hade de sagt till honom efter att Berit hade dött. Men han ville ju inte satsa på sig själv; han ville satsa på henne och på dem tillsammans. Han hade inte den minsta lust att satsa på sig själv där han satt fylld av sorg över Berits alltför tidiga död. Och inte blev det bättre av att han sett hela samhället falla sönder, äldrevård, skolor, sjukvård osv. Av det gamla välfärdssamhället fanns det inte längre ett spår.

Inspirerad av:  Satsa