En lång resa

Han hade varit på behandlingshem en hel månad, och nu skulle han få åka hem. I fyra veckor hade han suttit och lyssnat när alkoholister rapade upp ”Hej jag heter NN och jag är alkoholist”. Det var orättvist att han suttit inlåst tillsammans med dem under så lång tid. Själv var han inte alkoholist; han hade minsann koll på sitt drickande. Det var jobbet som hade skickat hit honom, men hans fru drack lika mycket som han, så om han skulle vara här så borde hon också vara det.

Anhörigveckan var den sista delen av behandlingen. Han tyckte nästan att den var jobbigast. Att konfronteras med gnälliga anhöriga som såg på honom som om han också var alkoholist. Jo, visserligen hade han sagt det under både morgon- och kvällssamlingarna: ”Hej, jag heter Claes och jag är alkoholist.” Men det var bara för att han var tvungen liksom. I pauserna talade om för dem att han minsann inte alls hade problem med alkoholen och att det första han tänkte göra när han kom ut därifrån var att sticka till Systemet och köpa öl.

Claes fru kom och hämtade honom på fredag eftermiddag. Hon frågade hur det varit men lyssnade inte riktigt när han svarade.

”Du”, sa hon. ”Jag har tänkt lite. Vi kanske skulle låta bli alkoholen helt och hållet båda två.”

”Det låter som om det är du som har varit på torken”, sa han.

”Jag har läst mycket när du var där. Och tänkt ännu mer. Risken finns ju att vi blir alkoholister även om vi inte är det nu.”

Han tänkte längtansfullt på en kall öl.

”Jag sticker till Systemet”, var hans enda svar.

Han kom hem med en sexpack.

”Tre till dig och tre till mig. Det lilla kan vi väl dricka. Tre öl gör inte någon till alkoholist.”

Dricker man tre blir det lätt fler, tänkte hon, och i samma ögonblick bestämde hon sig för att inte röra ölen utan förberedde sig på en lång hemresa.

Inspirerad av Skrivpuff: bestämde sig för att inte röra ölen och förberedde sig på en lång hemresa

Glas

 

 

 

Annonser

4 reaktioner på ”En lång resa

  1. Jag har aldrig blivit nykterist. Jag har alltid varit det. ☺☺ ☺ ☺ Och det är jag både glad och stolt över.

    Vårt samhälle idag fungerar som så att varje gång vi firar, när vi vill ”unna oss något extra”, så plockas alkoholen fram. Den är en symbol för framgång och socialt umgänge. Och hur många känner sig tvungna att dricka alkohol för att passa in? Hur många känner sig utanför om de väljer att inte dricka? Man måste vara jäkligt stark för att kunna stå emot något som är så hårt inrutat i samhället, Jag tror att om man lever tillsammans med en alkoholist är det (kan jag tänka mig) en lång väg för dem som blivit medberoende att komma till insikten att den enda de har makt över och den enda de kan hjälpa är dem själva. Det kan också vara till hjälp för den alkoholberoende som står oss nära när vi slutar att vara medberoende. Kram♥.

    Liked by 1 person

    1. Bra för dig! Jag har på ett sätt egentligen också alltid varit nykterist. Fast jag föll till föga för det sociala trycket under ett fåtal år, och drack för att andra tyckte att det måste vara så. Men nu är jag helnykterist sedan ca 25 år tillbaka. Har alltid avskytt alkohol och vad det gör med människor. Jag drack enbart för att försöka passa in, vilket jag ändå aldrig gjorde. Jag kommer aldrig någonsin att bli medberoende med någon som dricker. Kram, fina du ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s