”Att sväva i luften” kan ju tolkas som att allting är fantastiskt underbart och man svävar som en liten fe eller en kolibri i luften. Inget kunde vara mer fel. Det är när någon ryckt undan mattan för en som man svävar i luften. Då när tillvaron rasat och alla ens drömmar gått i kras. Det är då man svävar, och det finns ingen fast materia i närheten. Man hänger inte ens med en snara om halsen, vilket hade varit att föredra, för då hade man åtminstone haft något fast att hålla sig i. Men nej, all fast materia är borta. Väderstrecken har försvunnit, och det finns ingenting – absolut ingenting – att orientera sig efter. Det är helvetet på jorden. Apokalypsen. Och det finns inget sätt att veta om man är en Fågel Fenix som kommer att resa sig ur askan, eller om man bara kommer att bli bränd till kol. Man vet inte om det finns ett liv efter detta.
”Hon svävade på svaret”, säger man ibland. Och det här kan vara sådant som bidrar till en annan människas Apokalyps. För när någon svävar på svaret, anar man oärlighet där bakom, och det är just lögner som kan förstöra en annan människas liv. Så låt oss låta bli att sväva på svaren.
Inspirerad av Skrivpuff: Sväva
Verklighetsflykt 