Jagad

Hon hade en undermedveten längtan att fly. Som om varje situation i livet vore farlig. Egentligen visste hon inte riktigt varför, men hon litade inte på folk. Hon kunde inte förklara det, men hon tänkte att hon kanske att varit med om något hemskt.

På nätterna drömde hon mardrömmar. Hon blev jagad, men hon fick aldrig reda på vad som hände sedan, för hon vaknade alltid medan jakten fortfarande pågick. Dagtid hade hon svårt att koncentrera sig, och hon fick minnesluckor. Känslan hon hade angående minnesluckorna var att det måste ha hänt någonting hemskt under minnesluckan. Det var så det tedde sig för henne i alla fall. Hon visste att hon försvann ”någon annanstans” under den tiden. Men vart det var hon försvann, visste hon inte. Bara att det var till något stort, svart hål. Det kändes som om hon skulle dö, och ibland tänkte hon att hon hellre skulle dö än att behöva uppleva ett till sådant där ”anfall”. Hon visste inte riktigt vad hon skulle kalla det som hände.

Det var som om någonting inom henne zoomade ut. Hon kallsvettades, blev illamående och kände sig svimfärdig. Hon tappade kontakten med yttervärlden, d v s hon visste fortfarande någorlunda vem hon var, var hon befann sig och vem som fanns i rummet med henne, men hon kunde inte längre kommunicera med den personen för hon befann sig någon annanstans. Det kändes bekant på ett väldigt obehagligt sätt, men hon hann aldrig få reda på var hon var, innan hon kom tillbaka till här och nu, till verkligheten.

Inspirerad av Skrivpuff: Undermedveten