Bröder

Han skrek åt sin bror.

”Måste du alltid härma mig?”

”Måste du alltid härma mig?”

Ekot slog emot honom nästan innan han pratat klart.

”Jag ska tala om för mamma!”

”Jag ska tala om för.”

Pang! Där kom smällen. Lillebrors krafter var slut. Det tog på krafterna att vara storebror åt sin storebror som faktiskt borde veta bättre än att fåna sig med att härmas. Men Storebror kunde bara inte låta bli. ville inte. Men han kunde bara inte låta bli, trots att han blev besviken på sig själv efteråt, då när Lillebror redan var ledsen.

Och på kvällen gick han till sin mamma och frågade:

”Varför tycker inte lillebror om mig?”

En sådan fråga är inte så lätt för en mamma att svara på. En mamma som älskar båda sina barn och som skulle önska att de var sams jämt.

”Jo”, sade hon, ”du har ju faktiskt varit taskig mot Lillebror många gånger. Du har kallat honom dumma saker, och du har slagit honom. Tycker du själv att det är så konstigt att han inte tycker om dig?”

Han tittade moloket på sin mamma.

”Nej, det kan jag faktiskt förstå. Men jag kan inte låta bli. Mamma, varför gör jag saker som jag inte vill? Jag vill ju att han ska tycka om mig!”

”Då får du börja göra snälla saker mot honom också, så kanske han kan börja tycka om dig så småningom.”

Och Storebror försökte. Bitvis lyckades han ganska bra. Men övning ger färdighet.

Inspirerade av Skrivpuff: Bröder

Bröder

Annonser

11 reaktioner på ”Bröder

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s